Enfant-libre à Paris!

Som Sandra skrev i förra inlägget så har vi tagit väldigt många kort den här sommaren, inte minst i Paris och vi tycker att den helgen borde få ett eget inlägg tillägnat sig, utan ett endaste barn så långt ögat kan nå. ;)

Det var, som ni säkert förstår, riktigt nice att komma iväg på tu man hand i några dagar. Att vädret var sådär under tre av fyra dagar (fredagen var kanon) spelade faktiskt ingen roll överhuvudtaget. Drog den här klassiska klyschan för den franska kvinnan på ett creperie (föreståndaren antar jag) när vi kom in som två helt dränkta katter, att det inte finns något dåligt väder utan bara dåliga kläder. Hon hade inte hört den förut men gillade det. Stolthet(läs=dumhet) var orsaken till detta, vi vägrade nämligen att uppmuntra dom otroligt många (och lite irriterande) gatuförsäljarna med att köpa ett paraply för ynka femtio spänn. Dagen efter köpte vi ett i en av dom minst lika många men inte lika irriterande souvenirshoparna för sextio spänn...

Creperiet som vi besökte när vi sökte skydd undan regnet

Men vi kanske ska ta det från början? Creperiet ovan besökte vi först på lördagen och vi anlände under fredagen, i strålande sol och värme. Det första vi möttes av när vi hoppade av tunnelbanestationen La Défense i västra utkanten av Paris, där vårt hotell var lokaliserat, var "Grande Arche". Och den var sannerligen grande!

Grande arche, tillkom efter en internationell

arkitekttävling år 1982 och är avsedd att vara

1900-talets motsvarighet till den gamla triumfbågen

Efter att vi slängt in väskorna på hotellet så drog vi in till centrala Paris och ett besök till Eiffeltornet, så klart!

 Ha! Vi kan nästan skalla andra våningen.

Avd: orka stå med handen under/ovanför

tornet, ni vet...

 Magnifique!

 Rätt mäktigt rakt underifrån

 Sjukt långa köer men det var skönt väder iaf

 Men när solen gick ner och klockan blev ca 21.00 så kom det upp

information om att toppen (tredje våningen) var stängd.

Jahopp, där gick 1,5 timmes köande åt skogen...

Vi gav självklart upp (för den här dagen!)

och satte oss på en restaurang istället med en grym

utsikt mot tornet, som lös fint i kvällen/natten

Lördag: vi vaknar runt halv tio, masar oss ner till frukostbuffén som är full av choklad-croissanter, Nutella-byttor och chokladflingor, yummie! ;) Sandra trycker i sig hela kostcirkeln under säkert en trekvarts ätande och jag kan bara hålla med Sandra om att frukosten är fasen det bästa med att komma iväg och bo på hotell.

Med kroppen full av socker och koffein var det åter dags att ge sig på Eiffeltornet, idag skulle vi baske mig upp till toppen!

 We're on top of the world! Efter ca 2 timmars köande...

 Inget för den som är höjdrädd direkt

Gustave Eiffel (t.h.) och vi har för oss att den andra

är Thomas Edison (t.v.), satt högst upp i tornet.

Dockor, givetvis, för dom dog ju för några år sedan.

Får nästan svindel av den här bilden

273 meter ovanför marken, svindlande högt
som sagt och en magnifik byggnad

Det tog oss nästan en timme att komma ner till marken igen, det blir sammanlagt ca tre timmars köande för typ en kvarts utsikt. Men visst var det häftigt.

Efter Eiffeltornet så hade vi bestämt oss för att besöka slottet i Versailles. Det låg en bit utanför stan så det fick bli pendeltåg och lite promenerande. Sandra skötte promenixerna strålande måste jag säga. Det var inte det snabbaste tempot förstås men hon klagade inte någon gång, high five för den!

Slottet i Versailles, Ludvig XIV och Sandra

Mycket större än vad jag hade föreställt mig, storleksmässigt

som typ tre-fyra kungliga slott från vår huvudstad?

Otrolig trädgård som det hade behövts

ytterligare en dag för att utforska

Vackra takmålningar i varenda rum

Spegelsalen med 357(!!) speglar och riktigt vackert

inrett med takkronor, målningar etc.

Till slut så var Sandra tvungen att vila lite. Kändes

som att man bara gick och gick och att slottet aldrig tog slut

Efter slottsbesöket var vi lagom möra i kroppen, så det kändes grymt skönt med ett glas rött på tidigare nämnda creperie och en skön säng efter det.

Söndag: Vaknar återigen runt halv tio, samma mängd av socker, choklad och koffein intas till frukost, känner sig redo för dagens tre huvudattraktioner! Först på tur, Triumfbågen och den okände soldatens grav.

Står längs Champs-Élysées som leder till Triumfbågen

och ut genom andra sidan fortsätter det till

La Défense och avslutas med Grande Arche

Napoleons kropp bars igenom Triumfbågen den 15:e

december 1840, fyra år efter att den var färdigbyggd

 "Den okände soldatens grav" är en symbolisk grav

för alla stupade soldater under första världskriget

 Och för att fortsätta vår historialektion;

vid triumfbågen möts tolv breda avenyer som

strålar ut från platsen som en stjärna.

Fram till 1970-talet hette platsen Place de l'Etoile, (Stjärnplatsen)

Vi gick aldrig upp i Triumfbågen, vi kände att vi fått vår beskärda del av höjder redan och visste att vi skulle få lite till, nämligen basilikan Sacré-Coeur vid mysiga området Montmartre och på den högsta punkten i Paris.

Basilikan byggdes 1876-1914. Trapporna upp var krävande...

 Men helt klart värt det när man kom upp, grym utsikt!

Tyvärr så fick man inte ta kort inne i basilikan, så

istället bjuder vi på en sofistikerad bild av, mig!

Ännu mera crepes! Nutella för mig så klart. ;)

Den sista punkten på vår lista var Notre-Dame!

Katedralen är byggd åren 1163–1345

 Som så många andra katedraler är det en

mäktig upplevelse när man kliver in

 Varje gång man besöker något så stort och

magnifikt så slås man av tanken och frågan,

hur kunde dom bygga det här på den tiden?

Fakta: Kyrkklockan Emmanuel i sydtornet väger 13 ton

Och så bjuder vi självklart på en sofistikerad bild på Sandra

Och som grädden på moset av sofistiket (existerar det ordet...?), varsågoda!

Paris är en riktigt mysig, romantisk, vacker och häftig stad. Och som småbarnsföräldrar så uppskattade vi båda nog mest att få lite egentid. :) Stort tack Marie och Bert för att ni tog hand om Molly under den här helgen!

Och apropå Molly förresten... Igår var vi inne på akuten med henne. :( Vi var bjudna på grillafton hemma hos familjen Strigén/Jonsson, tjejerna hade inte sett varandra på typ två veckor och det märktes. Dom hittade varandra direkt och började leka. Och medan vi vuxna sitter på altanen och njuter av värmen och väntar på att dom hemmagjorda hamburgarna ska bli klara så leker tjejerna inne i vardagsrummet. Plötsligt hör vi ett duns och alla tittar på varandra... Lisa är först in och hittar Molly på golvet mellan soffan & soffbordet och Molly börjar storgråta. Sandra plockar upp henne och vi fattar direkt att hon måste ha hoppat i soffan (som vi har tjatat och tjatat att det är förbjudet!) och sedan ramlat ner på golvet. Inget mer med det förrän Sandra kommer ut på altanen med Molly i famnen och jag ser att det kommer blod från hennes bakhuvud och det är en hel del! Ett 1,5 cm brett sår har öppnats och det var bara att åka till akuten direkt.

Vi fick komma in direkt (hela besöket tog sammanlagt en halvtimme, rekord??) och jag var helt inställd på att hon skulle få sy men läkaren bedömde det som ytligt och limmade igen det. Molly var jätteduktig hela tiden, hon blev sjävklart ledsen när dom var tvungna att ta bort allt hår som fastnat i såret och som var tvunget att klippas bort innan limningen men hon lugnade ner sig väldigt fort.

Alla vi var ju sjävklart tagna av det här och vi såg allihopa att även Norah blev lite skärrad. Så Alex bad oss att skicka en bild på Molly som visade att vi var hemma och att Molly mådde bra, det blev ett litet videoklipp t.o.m:

Och som Molly säger så mår hon bra, limmet ska lossna av sig självt inom någon vecka och hon klagar inte på någon smärta. Hon säger att hon har lite ont men det är förståeligt med tanke på omständigheterna. Det viktiga nu är att hålla koll så att hon inte är ovanligt trött eller mår illa och så.

Som tröst så åkte vi till leksaksbutiken och köpte lite pärlplattor. =)